to the moon and back.

Jag vet inte riktigt om någon kommer att läsa det här, men jag vet inte riktigt om det spelar roll. Jag hoppas att någon råkar klicka fel på en länk och hamna här, och att de kommer att le lite åt att hitta något nytt. Tyvärr kan jag inte garantera er hängivna fans att jag är tillbaka på 100 % seriöst och spännande bloggande (där jag ju absolut befinner mig normalt sett), men ni får i alla fall något.

Jag skriver från min säng i mitt lite för kalla rum. Det är halka och januari, det är sista terminen på gymnasiet och lycka blandas intensivt med ångest och förvirring. Jag har gjort några försiktiga försök att bli vuxen, skaffat sparkonto och internetbank och jobbar febrilt på det där körkortet. Dock är jag inte tillräckligt mogen för att orka ta bort mina födelsedagsblommor från fönstret (ja, de är en månad gamla och äckliga).
Jag har blivit proffs på längdskidor efter en vecka i Idre i snön och jag ska bara spendera några hela helger till framför vinterstudion och sen ska jag söka till landslaget. Hoppas de har ett teoriprov som intagning, för jag kommer att vara oslagbar.

Idag var bara en såndär dag när det var skrämmande behagligt att sakta sjunka ner i Desperate Housewives-träsket under en filt. Jag såg tre avsnitt i rad innan jag gick och körde intervall/flex med Sofia och alla ledare på Friskis. Premiär på nytt pass och allt, spännande. Det var roligt men jag tror inte att jag är rätt person och fråga, jag är inte en objektiv källa tror jag. Jag är frälst och en del av Friskis-sekten.

Men för tillfället är jag färdigtränad och befinner mig mentalt i Fariview. Parker Scavo har just hittat ett lik i Mrs. McLuskey's frysbox. Wisteria Lane säger jag bara.

Jag funderar också på att göra en lite försenad sammanfattning eller fusk-krönika över 2010. Bara för att det skulle vara lite roligt. Kanske nån bild eller nån liten text per månad. Orkar någon läsa det?

the heart of life.

Jag tycker synd om maskgroddjuren. När grodor och paddor och salamandrar är föremål för en massa forskning kring livscyklar och beteenden, så finns det bara enstaka meningar om maskgroddjuren i Universeums artbeskrivning. Hur maskgroddjuren finner sina partners är outforskat. Bara det. Maskgroddjurens ögon är ofta täckta av hud eller till och med skelett. De är utsatta varelser, helt klart.

Och ja, jag är nevös nu, men helgen har varit fin och jag har faktiskt en hel del av den där energin kvar. Lyssnar på mysig svensk pop, och snart ska jag besulta mig för att inte orka med fler reptiler och skalbaggar, och gå och städa mitt rum så det blir söndagsfint istället. Sen kan jag tända ljus, men inte kolla på tv-serier i sängen för internet fungerar fortfarande bara på den stationära datorn. Kanske har jag faktiskt nån film på dvd eller så? Har jag så mycket tid? Ojojoj.

Det var snö i skogen till den milda grad att barnen blev blöta ända upp till knäna på orienteringsavslutningen idag. Det var kallt om händerna, men frisk luft och bastu efteråt. Nu blir det mössa och slask på elljusspår i några månader innan man får gå ut i skogen igen. Jag får trösta mig med att innebandysäsongen precis börjat, och att min klubb absolut ger mig ett färdig alternativ till vad jag ska göra med all min fritid.

din hud är doppad i honung...

your spirit lingers on.

Man inser att man är ett småtragiskt barn av sin tid när ens trådlösa internet lägger ned i en knapp vecka och man får en massa konstiga problem. Jag trodde att jag i huvudsak levde i verkligheten, men när jag började missa i stort sett all skol-info, schemat för när jag ska döma, anmälan till orienteringsavslutning och uttagningen till matchen i helgen under loppet av bara några dagar, så kände jag att jag närmade mig gränsen för hur mycket kontroll jag kan förlora över mitt liv.

Så, jag skippade gymmet på sovmorgonen och ägnade mig åt att starta den stationära datorn istället. Helt klart värt det. Nu är jag back on track.

Annars är det mesta ganska fint just nu faktiskt, med undantag för viss panikartad skolstress och allmän nervositet för min projektarbete-praktik nästa vecka. Idag ska jag träffa en viss fröken Jennie Monié (för första gången på hur länge?!) och vi ska vara mogna och coola och se Harry Potter på bio. Tradition och härlighet. Det är nästan lite sådär julafton-pirrigt i magen faktiskt.

Men helgens absoluta höjdpunkt får man nog ändå säga kommer imorgon. Om nästan exakt ett dygn (24 timmar, 13 minuter). Då är det nämligen....Vinterstudiopremiär !!! Äntligen och till sist är mina lördag- och söndagmornar i säkerhet igen. Det har varit ett långt uppehåll.

Så det blir brunch i soffan med min skidåkningsnörd-kompis Klara och jag har en känsla av att det blir hur fint som helst. Se till att inte missa det! http://svt.se/vinterstudion

Och nej, alltså, jag har inte tagit nån konstig postivitetsdrog och nej jag har inte läst nån självhjälpsbok och hittat mig själv, men det mesta som händer just nu är faktiskt trevliga saker. Kanske borde man se till att det är så oftare, liksom ta upp almanackan och stryka allt som inte är kul. Jag vet nog var jag skulle börja. Åttonde december, nationellt prov i matte och nervsammanbrott. Sedan kanske tjugoåttonde januari, min sista idrottslektion nånsin, bara för att det kommer vara så sorgligt, och om jag inte gör den så kommer den liksom att finnas kvar. Femtonde april, sista ansökningsdag till högskolan. Bara för att det var ganska jävligt att tänka på, liksom.

paint with all the colours of the wind.

Sitter och lyssnar på Disney, småsjunger med och funderar på vad jag ska göra med resten av kvällen. Idag har jag gett mig själv träningsförbud, eftersom jag ska springa tre tävlingar, spela en match och döma en annan i helgen. Laddar men blir rastlös samtidigt. Undrar om jag glömt packa något. Eller, snarare vad jag glömt packa. Hoppas Sofia packar dubbelt av allt, hon måste ju ändå ta sitt ansvar som min extra-mamma.

Om exakt en månad från nu blir jag 18. Det är till och med bara en månad minus en halvtimma, frö jag är född runt sju på kvällen. Jag har en månad kvar av min barndom, i lagens mening. Tragiskt? Kanske. Fast jag planerar nog att fortsätta min barndom ett tag till, hela livet typ. Det är så tråkigt med människor som växer upp och glömmer bort vilka de är. Och faktiskt känns det som om alla andra har varit 18 väldigt länge och jag är den som liksom är kvar. Det ska bli skönt att hinna ikapp.

Men så finns ju problemet med att folk förväntar sig att man ska vilja ha viktiga och vuxna presenter på sin viktiga och vuxna myndighetsdag. Inte så svårt tänker man. Klart man vill ha saker. Fast....jag vill ju inte det. Har ingen aning om i fall jag vill ha något. Jag satt faktiskt på tåget idag, tog upp anteckningssidorna i min almanacka (där jag skriver ned allt som helt enkelt inte hade nån annanstans att skrivas ned på) och min rosa penna och skulle skriva ned det jag kom på. Tänkte att det är bra om jag har något att säga. Men det kom ingenting. Det enda jag kunde komma på var saker som inte riktigt hör hemma på en önskelista. Som en bra högskoleutbildning.

Ett körkort.

Ett bra svar på frågan "vad ska du göra efter gymnasiet"?

Minst sex extra timmar på varje dygn, så att jag hinner göra fler saker jag behöver, när jag använt all tid till saker jag vill och mer tid till saker jag vill, när jag använt all tid till saker jag behöver.

Muskler på överkroppen.

Några kramar, för det är ganska kallt och jag borde inte tänka så mycket.

Bäst att bara önska sig en halsduk och hoppas på det bästa.

and the bible didn't mention us.

Lyssnar på sentimentala Emil Jensen-låtar på spotify och gör mitt bästa för att torka. Man brukar ju säga att det regnar från sidan på västkusten, men det var längesen jag varit med om ett så bestämt och icke-bildligt horisontellt skyfall. Nu har jag i alla fall gömt mig i en fleecetröja och det dröjer ett tag innan jag planerar att komma ut.

På min Ikea-whiteboard bredvid skrivbordet har jag skrivit upp sex duktiga plugg-saker. Den enda egentliga anledningen till att de står där är att jag ska kunna ta en annan penna och stryka över dem när jag har gjort dem klart. Tyvärr förutsätter det att jag gör dem överhuvudtaget...Jag har mest motivation till att somna i soffan framför en film just nu.

Jobbade några timmar idag och det var konstigt att vara bland så många saker som kändes så somriga, fast det inte är sommar. Så är det läskigt hur bra man kommer ihåg saker också. Överinlärning heter det, har jag lärt mig i körskoleboken. När man kan någonting så bra att det kan gå jättelång tid innan man gör det nästa gång och ändå vet man precis hur man ska göra. Jag har någonsorts inlärd reflex för hur man bär tvättkorgar, får plats med hela lunchdisken i maskinen och handlar exakt 4 kg potatis.

Vet inte vad jag ska göra ikväll. Sitter och vrider lite på mig på skrivbordsstolen och väntar på att mamma ska komma hem så att hon kan bestämma för mig. Jag borde verkligen gå en kurs i att fatta beslut om enkla saker, för jag har allvarliga problem varje gång det är såhär. Kan inte någon anordna en sån? Får man öva på typ...yoghurtsmaker och olika pass på gymet, skulle det passa mig perfekt.

håll om mig, vi är någon annanstans...

and the sky is grey.

Sitter och laddar energi för att gå till bussen och åka och spela bortamatch. Det går långsamt. Känner att jag skulle behöva en boost nånstans ifrån. Som tur är, så är min bror och hans kompis ute i regnet i jakt på mjöl, så att vi snart kan laga pannkakor och göra alla glada. Ja, jag och min bror är mogna och lagar alltid vuxen-mat när vi är själva hemma.

Jag sover dåligt och drömmer massa mardrömmar. När jag blundar omringas jag av sjunkande båtar i storm, läskiga mördare i mitt och mina grannars hus, osammanhängande panikkänslor och sist men inte minst; matteprov som bokstavligt talat jagar mig. Håkan gjorde en snabb psyko-analys vid middagen igår och sa att jag nog inte riktigt känner att jag har kontroll på allting runt mig. Jobbigt läge för nån som rätt ofta balanserar på gränsen till kontroll-freak.

Ett bra sätt att hålla koll på tiden här i mitt nya hus är att lyssna på pendeltågen. Det är effektivare än man tror. Eftersom det på morgonen (när jag ska till skolan) och eftermiddagen

(när jag ska på träning) går pendeltåg varje kvart plus öresundståg varje halvtimma, duger det utmärkt som klocka. Tåget kommer 06.42. Nä. Jag går inte upp än. Tåget åker 06.47. Snaaaart. Nästa tåg kommer och öresundståget går 06.57. Okejdå.

closing walls and ticking clocks.

Världen gick inte under i fredags, men regnet har fortfarande inte slutat och Anneberg är allmänt översvämmat. De till och med rapporterar om det på P3-nyheter as we speak! "Två viadukter i Halland har översvämmats..". Japp. Här är det blött.

De senaste dagarna verkar det som om Gud har haft lite roligt på min bekostnad.

Först var det i fredags när jag satt på mitt rum och våndades för att gå till skolan eftersom det verkade som apokalypsen var här och allt. Det hela slutade med att jag smög mig in i tvättstugan och snodde Annas stora gummistövlar, tog på mig en tjock myströja, flätade håret för att det inte skulle blåsa bort och drog på mig mammas super-oversize annorak ovanpå allt. Kände mig till slut helt okej redo ändå.

Jag hann gå ungefär halvvägs till tåget innan det började klarna upp. När jag kommit in till stan, var det strålande sol och fågelkvitter. Bussen var jättevarm. Som tur var kom det i alla fall en liten hagelskur när jag kom till skolan, så att jag kunde smita upp för backen någorlunda diskret.

Resten av dagen gick jag runt och kände mig som om jag gått vilse påväg till ett scoutmöte eller något, när alla hade sina vanliga högklackade skor och tunikor och jag min snygga storm-outfit.

Och igår var det högskoleprovet. Till min egen förvåning var jag aldrig särskilt nervös, kanske mest för att jag helt ärligt inte hade några krav på mig själv. Alltså gick det ganska bra.

....ända tills eftermiddagen och det fjärde delprovet kom. Det var fråga om diagram, skitjobbigt och plottrigt och elakt på alla sätt. När det var fem minuter kvar hade jag typ tre uppgifter kvar och dog av stress. Klottrade ner tre svar (vafan, en chans på fem i alla fall) och började sen fylla i svarshäftet jättejättesnabbt. Och hann! Enda problemet var att när jag lämnade ifrån mig svarspappret och samtidigt hade provhäftet framför mig, såg jag att det inte stod samma svar på båda papprena. Jag hade alltså varit så duktig att jag fyllt i fel svar till fel uppgifter på svarspappret = lagt ned femtio minuters petande med linjal och klantig huvudräkning på ingenting. Blev så otroligt trött på mig själv.

Så när jag skulle skriva sista delprovet tjugo minuter senare, svämmade jag väl inte direkt över av inspiration. Läste igenom texterna,svarade och la ifrån mig penna och papper.

På den delen fick jag alla rätt.

Ibland får man bjuda på sig själv.

who says I can't get stoned?

"...och så kan det bli tillåtet att röka på i Kalifornien". Alltså, här sitter man fredag morgon och låtsas göra projektarbete på sitt rum, ångrar lite att man ens tände taklampan och känner att allt är lite allmänt onödigt. Hur glad blir man då inte av P3 nyheters åtta-sändning? Jag och min kusin Jenny, båda trogna P3-nördar, är slående överens om hur löjligt P3 nyheter är, eftersom de aldrig kan låta varken trovärdiga eller ens som ett riktigt nyhetsprogram, men det här tar ändå priset.

Jag kommer gå runt och fnissa hela dagen och när någon frågar varför ska jag bara säga att jag hört en monoton nyhetsuppläsare säga "röka på" i radio. Så kul.

Indirekt så skolkar jag inte bara från min projekttid nu, utan från mina egna planer på att träna yoga samtidigt. Inte ens sånt som är kul orkar jag släpa mig ut genom dörren och göra, vad är mitt problem?

Och nu ramlar himlen ner! Jag gick bort från datorn typ två minuter för jag visste inte vad mer jag hade att säga om yoga och det såg spännande ut utanför fönstret. Det haglar och åskar så högt att jag inte hör mina egna tankar. Är dessutom säker på att jag hörde klockringning uppifrån kyrkan samtidigt och nu blir jag nervös för det är såhär jorden går under i alla katastrof-filmer jag älskar att kolla på. Som tur är har de gjort mig förberedd. Nu måste vi bara bygga ett par gigantiska u-båtar, en jätteraket eller en maskin som kan borra sig till jordens mitt för att hindra hela undergångs-scenariot och rädda mänskligheten. Vem ställer upp som snygg hjälte som dör på slutet?

the skyline looked like crooked teeth.

Hur kul känns det egentligen när man suttit på källarplan i skolan i två och en halv timma, nedgrävd i formler och med fingrar som är i stort sett ur led efter att ha hittat riktning på alla krafter och hastigheter i magnetfält, och man kommer ut i rena rama höststormen? Jag och Ella fick ställa oss utanför entren, räkna till tre och sedan springa, halka, ramla ned till bussen i regnet. Bara Sofia var en vuxen person och hade regnjacka och paraply.

Så nu har jag krupit ihop i en fåtölj. Känner mig lite duktig ändå, för efter skolan cyklade jag tur och retur bilskolan och satt på en lektion i statstrafik, det var motvind hela vägen dit. Jag är nu officiell expert på datumparkering.

Tiden går stört galet fort. Det är mitten på oktober, snart haloween och pumpor, på Ikea har de redan så mycket julpynt att det är svårt att hitta till kassorna. Jag vet inte om jag har tid att bli stressad ens. Har inte tid att känna efter, så det är bäst att låta bli.

Vem vet vart man är påväg egentligen?

there were churches, theme parks and malls, but there was nothing there all along...

words like silent raindrops fell.

Himlen var helt mörkblå, som om man målat den med kanske oljefärg, när jag och Hannah gick till tåget genom stan idag. En supermysig eftermiddag,verkligen, men tycker faktiskt att favoritcafét kunde varit öppet lite längre än till sex.

Jag kom hem för nån timma sen och frös på vägen, bara för att upptäcka att totalt hela mitt flytt-röriga hus invaderats av mycket ljudliga tolvåringar. De är typ tio stycken i varje rum inklusive badrummet, så jag är glad att jag fått en dörr till mitt rum. Mina dåliga datorhögtalare gör sitt bästa för att överrösta med Simon & Garfunkel - samlingar. Jag hade ju trots allt bestämt mig för att ha lugn hemmakväll.

Imorgon ska jag ha en officiell inrednings-dag, först åka till Röda korset och kolla på fina begagnade möbler och sedan till Ikea för att kunna få ordning på mitt rum. Jag ska köpa en liten anslagstavla eller whiteboard om det finns, där jag kan skriva upp saker jag behöver göra. Jag behöver få ner saker och ting i punkter. Och tröttnar jag på måsten kan jag ju alltid bara skriva små pepp-talks till mig själv!

Måste ju passa på att fynda lite onödiga blockljus och sånt också, när jag ändå är i gång. Jennie är gullig och vuxen och ska köra till stan.

Har ni några tips på nått annat man borde göra med sitt rum när man har chans att fixa det from scratch? Just nu finns här bara möjligheter - och en och annan flyttkartong på golvet.

Nästa vecka finns det en stor chans att jag blir skadad för livet. Då ska jag skriva mitt första högskoleprov.

Jag trodde tills häromdagen att jag ändå var rätt bra förberedd, i alla fall för att pröva på det utan några förväntningar på resultat, men så fick jag en kallelse som sa att jag ska skriva i den jätteläskigt stora Lindälvsteatern! Kände bara att alla saker som möjligtvis kan gå fel började regna över mig och nu är jag plötsligt nervös. Illa. Men hur övar man egentligen på att läsa av superkonstiga former av diagram och förstå ord man aldrig använder?

Jag förbereder mig på en eventuell katastrof.

a movie script ending.

Det är inte lätt att vara ung i Sverige, 2010. Elaka högskolor skickar ut tusen olika broschyrer med alternativ man inte kan ta ställning till, vuxna runt omkring en kräver att man ska vara vuxen tillbaka, det kan vara bra att ta tag i sitt liv och bli lycklig och så vidare. Därför tycker jag som ung och förvirrad tjej att det är lättast att fokusera på en sak. Att gifta mig smart.

Mitt förstahandsval sådär spontant är nog Jude Law, eftersom han är snygg och rik och allmänt manlig. Men tänker man efter lite är han nog tyvärr inte ett så jättesmart kap. Han är trots allt säkert minst 40 bast, vilket känns lite jobbigt. Eftersom att han är så känd, lever han säkert partylivet i hollywood och det passar nog inte riktigt med mina tråkiga svenska ideal.

Nä. Jag backar nog lite och säger Bill Skarsgård istället. Här har vi ju ändå det ultimata alternativet. Ung, lovande, säkert skitsmart, gullig kille i min egen ålder. Perfekt. Hans kontaktnät involverar dessutom flera av Sveriges roligaste komiker eftersom han var med i Kenny Starfighter-filmen (ja, jag har speciell humor). Och låt oss inte glömma den största fördelen av alla, när äktenskapet blivit lite tråkigt, har han två grymt snygga storebröder som jag kan vara otrogen med!

Tyvärr riskerar ju den sista fördelen att bli slutet för min perfekta livsplan och därför måste jag ha en annan i reserv.

Näst efter skådespelare som är allmänt rika och manliga eller heter Skarsgård i efternamn, kommer nämligen idrottsmän på min lista över bra giftermålsmaterial. Och då snackar vi inte fotbollsspelare eller snobbiga golfare, nej, riktiga idrottare. Som Marcus Hellner till exempel. Han måste ju ändå vara världens gulligaste kille? Söt, positiv, säkert jättemycket friluftslivs-människa som tränar längdskidåkning som ger näst snyggast muskler efter sjukamp (som herrar ändå inte tävlar i?). Vi kan bo i Norrland nånstans och skaffa en massa små barn med lusekoftor och gulliga lockar. Det enda jobbiga är att vi kommer behöva vara på ställen där det finns snö hela tiden. Jag får helt enkelt skaffa en varm jacka.

out of my reach but always in my eyeline

Lyssnar på Säkerts nya skiva på Spotify och kommer på att jag saknat pop-tonerna lite. Handklapp i bakgrunden och allt sånt där.

Det har varit en jättefin helg med orienteringstävling utanför Stockholm. Terrängen var en av de roligaste jag sprungit i och det är något speciellt med skogen på hösten. Behöver jag säga att hösten är årets vackraste årstid en gång till? Jag kan göra det för säkerhets skull, för alla er glömska. Hösten är årets vackraste årstid.

Fast det var inte så fint att vakna imorse och komma på att man skulle räkna hela dagen i skolan. Att flyttlasset går samma eftermiddag och att man inte har någon aning om var en enda av alla saker är. Att man har träningsmatch i innebandy som man kanske om man har tur hinner äta lite innan. Ibland behöver man använda energi som man inte trodde att man hade. Jag jobbar på att hitta den just nu, men vet inte var jag ska leta.

time was going so frequently.

Det regnar ute, det första oktoberregnet, och man kan ju hoppas att ljudet lugnar mig lite. Min hjärna går just nu i ungefär c^1000 och verkar inte ha några intentioner att varva ned. Jag förstår inte varför, prov gör mig inte nervös. Suck. Jag kommer att drömma att jag drunknar i derivator av derivator av sinusfunktioner.

Men så tråkiga saker som att drunkna behöver man ju inte tänka på just nu.

Om två månader och fyra dagar fyller jag 18 år. Då är man vuxen. Just nu, 17 år, nio månader och ungefär 26 dagar gammal, känner jag mig väldigt o-vuxen. Det märks på väldigt många sätt. Jag vet aldrig vad jag ska svara när folk frågar vad jag ska göra efter skolan. Jag mest ser förvirrad ut tills de tycker synd om mig och pratar om nått annat. Jag är ganska värdelös på att köra bil. Jag är beroende av facebook. Jag läser töntiga ungdomsböcker i smyg. Jag kan typ inte betala räkningar för jag är allmänt klantig med datorer. Det första jag kommer på (obs, förutom typ träningskläder) att önska mig till min faktiska 18-årsdag är några fler mumin-muggar till min lilla samling. Alltså, mumintroll!

Vad ska jag göra åt detta? Behöver helt uppenbart lite vuxenhets-hjälp.

....fast, okej, mumintrollen får vara kvar.

they can play along, honey, but we don't know what we're doing.

in between dreams.

Har tränat tillsammans med stafettlaget (ja, jag har gått med på att springa en till orienteringsstafett. Jag är blivande expert) inför helgen och det i kombination med obegränsad stress inför matteprovet på torsdag har gjort mig helt slut. Det var en stor ansträngning bara att ta sig från soffan och eftertexterna till "House" till sängen.

Eget ansvar är något väldigt lurigt. Snart har jag gått tre år på en friskola där i stort sett själva väggarna är byggda av eget ansvar, och jag har fortfarande inte helt blivit vän med begreppet. Titta på mina onsdagar bara. Visst, jag får kanske gjort fler mattetal vid mitt köksbord i ett tomt och tyst hus än i ett klassrum med typ, lärare och vänner som distraherar mig. Å andra sidan är det som om jag plötsligt blir en såndär medelålders workaholic som måste sätta larm på mobilen för att komma ihåg att slita sig från jobbet. Tre-fyra timmar hinner gå innan jag ens...rör på mig? Och då sitter jag ändå med något så begränsat och fantasilöst som Matematik 3000. Tänk om jag hade en dator? Farligt läge. Tur att jag tränar och har en ämnesomsättning och gillar att äta. Jag blir i alla fall hungrig.

chances are, I'll set sail tomorrow.

Montt Mardié är verkligen nya mysfavoriten, förstår inte hur jag kunnat missa honom förut. Jag har gjort en pretantiös höst-lista på Spotify och han finns med.

Nu har jag sagt hejdå till mitt gamla hus. Det var inte särskilt sentimentalt. Om en vecka går flyttlasset och då är det bara att hoppas att de hittar rätt och att min låda med ömtåligt-saker (typ ikea-ljuslyktor, är de ens ömtåliga liksom?) inte går sönder. I onsdags sa jag hejdå till skogen, var ute i två timmar med kameran i solen. Det var mer sentimentalt. Jag kommer att sakna att springa där det är tyst.

Vet inte vad jag annars tänker på. Kanske tillämpar min hjärna nånsorts förträngningsmetod utan att jag vet om det, för det finns verkligen tusen saker som jag borde tänka på. Utbudet är i stort sett obegränsat faktiskt. Folk borde sluta beundra mig för min målmedvetenhet och att jag klarar av att göra så många saker samtidigt. Jag tror inte att det räknas som att klara av när man inte ens kan tänka på ett helhetsperspektiv.