your spirit lingers on.

Man inser att man är ett småtragiskt barn av sin tid när ens trådlösa internet lägger ned i en knapp vecka och man får en massa konstiga problem. Jag trodde att jag i huvudsak levde i verkligheten, men när jag började missa i stort sett all skol-info, schemat för när jag ska döma, anmälan till orienteringsavslutning och uttagningen till matchen i helgen under loppet av bara några dagar, så kände jag att jag närmade mig gränsen för hur mycket kontroll jag kan förlora över mitt liv.

Så, jag skippade gymmet på sovmorgonen och ägnade mig åt att starta den stationära datorn istället. Helt klart värt det. Nu är jag back on track.

Annars är det mesta ganska fint just nu faktiskt, med undantag för viss panikartad skolstress och allmän nervositet för min projektarbete-praktik nästa vecka. Idag ska jag träffa en viss fröken Jennie Monié (för första gången på hur länge?!) och vi ska vara mogna och coola och se Harry Potter på bio. Tradition och härlighet. Det är nästan lite sådär julafton-pirrigt i magen faktiskt.

Men helgens absoluta höjdpunkt får man nog ändå säga kommer imorgon. Om nästan exakt ett dygn (24 timmar, 13 minuter). Då är det nämligen....Vinterstudiopremiär !!! Äntligen och till sist är mina lördag- och söndagmornar i säkerhet igen. Det har varit ett långt uppehåll.

Så det blir brunch i soffan med min skidåkningsnörd-kompis Klara och jag har en känsla av att det blir hur fint som helst. Se till att inte missa det! http://svt.se/vinterstudion

Och nej, alltså, jag har inte tagit nån konstig postivitetsdrog och nej jag har inte läst nån självhjälpsbok och hittat mig själv, men det mesta som händer just nu är faktiskt trevliga saker. Kanske borde man se till att det är så oftare, liksom ta upp almanackan och stryka allt som inte är kul. Jag vet nog var jag skulle börja. Åttonde december, nationellt prov i matte och nervsammanbrott. Sedan kanske tjugoåttonde januari, min sista idrottslektion nånsin, bara för att det kommer vara så sorgligt, och om jag inte gör den så kommer den liksom att finnas kvar. Femtonde april, sista ansökningsdag till högskolan. Bara för att det var ganska jävligt att tänka på, liksom.