to the moon and back.

Jag vet inte riktigt om någon kommer att läsa det här, men jag vet inte riktigt om det spelar roll. Jag hoppas att någon råkar klicka fel på en länk och hamna här, och att de kommer att le lite åt att hitta något nytt. Tyvärr kan jag inte garantera er hängivna fans att jag är tillbaka på 100 % seriöst och spännande bloggande (där jag ju absolut befinner mig normalt sett), men ni får i alla fall något.

Jag skriver från min säng i mitt lite för kalla rum. Det är halka och januari, det är sista terminen på gymnasiet och lycka blandas intensivt med ångest och förvirring. Jag har gjort några försiktiga försök att bli vuxen, skaffat sparkonto och internetbank och jobbar febrilt på det där körkortet. Dock är jag inte tillräckligt mogen för att orka ta bort mina födelsedagsblommor från fönstret (ja, de är en månad gamla och äckliga).
Jag har blivit proffs på längdskidor efter en vecka i Idre i snön och jag ska bara spendera några hela helger till framför vinterstudion och sen ska jag söka till landslaget. Hoppas de har ett teoriprov som intagning, för jag kommer att vara oslagbar.

Idag var bara en såndär dag när det var skrämmande behagligt att sakta sjunka ner i Desperate Housewives-träsket under en filt. Jag såg tre avsnitt i rad innan jag gick och körde intervall/flex med Sofia och alla ledare på Friskis. Premiär på nytt pass och allt, spännande. Det var roligt men jag tror inte att jag är rätt person och fråga, jag är inte en objektiv källa tror jag. Jag är frälst och en del av Friskis-sekten.

Men för tillfället är jag färdigtränad och befinner mig mentalt i Fariview. Parker Scavo har just hittat ett lik i Mrs. McLuskey's frysbox. Wisteria Lane säger jag bara.

Jag funderar också på att göra en lite försenad sammanfattning eller fusk-krönika över 2010. Bara för att det skulle vara lite roligt. Kanske nån bild eller nån liten text per månad. Orkar någon läsa det?