Om exakt en månad från nu blir jag 18. Det är till och med bara en månad minus en halvtimma, frö jag är född runt sju på kvällen. Jag har en månad kvar av min barndom, i lagens mening. Tragiskt? Kanske. Fast jag planerar nog att fortsätta min barndom ett tag till, hela livet typ. Det är så tråkigt med människor som växer upp och glömmer bort vilka de är. Och faktiskt känns det som om alla andra har varit 18 väldigt länge och jag är den som liksom är kvar. Det ska bli skönt att hinna ikapp.
Men så finns ju problemet med att folk förväntar sig att man ska vilja ha viktiga och vuxna presenter på sin viktiga och vuxna myndighetsdag. Inte så svårt tänker man. Klart man vill ha saker. Fast....jag vill ju inte det. Har ingen aning om i fall jag vill ha något. Jag satt faktiskt på tåget idag, tog upp anteckningssidorna i min almanacka (där jag skriver ned allt som helt enkelt inte hade nån annanstans att skrivas ned på) och min rosa penna och skulle skriva ned det jag kom på. Tänkte att det är bra om jag har något att säga. Men det kom ingenting. Det enda jag kunde komma på var saker som inte riktigt hör hemma på en önskelista. Som en bra högskoleutbildning.
Ett körkort.
Ett bra svar på frågan "vad ska du göra efter gymnasiet"?
Minst sex extra timmar på varje dygn, så att jag hinner göra fler saker jag behöver, när jag använt all tid till saker jag vill och mer tid till saker jag vill, när jag använt all tid till saker jag behöver.
Muskler på överkroppen.
Några kramar, för det är ganska kallt och jag borde inte tänka så mycket.
Bäst att bara önska sig en halsduk och hoppas på det bästa.
Du ska få en kram nästa gång vi ses... Och något fint ifrån London:)
SvaraRaderaKram
Jag älskar de där anteckningssidorna längst bak i almenackan! De har räddat mig så många gånger. Och tänk vad kul att få läsa varandras sånna sidor, för där står väldigt konstiga och personliga saker där ;)
SvaraRadera/Hannah S.