the heart of life.

Jag tycker synd om maskgroddjuren. När grodor och paddor och salamandrar är föremål för en massa forskning kring livscyklar och beteenden, så finns det bara enstaka meningar om maskgroddjuren i Universeums artbeskrivning. Hur maskgroddjuren finner sina partners är outforskat. Bara det. Maskgroddjurens ögon är ofta täckta av hud eller till och med skelett. De är utsatta varelser, helt klart.

Och ja, jag är nevös nu, men helgen har varit fin och jag har faktiskt en hel del av den där energin kvar. Lyssnar på mysig svensk pop, och snart ska jag besulta mig för att inte orka med fler reptiler och skalbaggar, och gå och städa mitt rum så det blir söndagsfint istället. Sen kan jag tända ljus, men inte kolla på tv-serier i sängen för internet fungerar fortfarande bara på den stationära datorn. Kanske har jag faktiskt nån film på dvd eller så? Har jag så mycket tid? Ojojoj.

Det var snö i skogen till den milda grad att barnen blev blöta ända upp till knäna på orienteringsavslutningen idag. Det var kallt om händerna, men frisk luft och bastu efteråt. Nu blir det mössa och slask på elljusspår i några månader innan man får gå ut i skogen igen. Jag får trösta mig med att innebandysäsongen precis börjat, och att min klubb absolut ger mig ett färdig alternativ till vad jag ska göra med all min fritid.

din hud är doppad i honung...

your spirit lingers on.

Man inser att man är ett småtragiskt barn av sin tid när ens trådlösa internet lägger ned i en knapp vecka och man får en massa konstiga problem. Jag trodde att jag i huvudsak levde i verkligheten, men när jag började missa i stort sett all skol-info, schemat för när jag ska döma, anmälan till orienteringsavslutning och uttagningen till matchen i helgen under loppet av bara några dagar, så kände jag att jag närmade mig gränsen för hur mycket kontroll jag kan förlora över mitt liv.

Så, jag skippade gymmet på sovmorgonen och ägnade mig åt att starta den stationära datorn istället. Helt klart värt det. Nu är jag back on track.

Annars är det mesta ganska fint just nu faktiskt, med undantag för viss panikartad skolstress och allmän nervositet för min projektarbete-praktik nästa vecka. Idag ska jag träffa en viss fröken Jennie Monié (för första gången på hur länge?!) och vi ska vara mogna och coola och se Harry Potter på bio. Tradition och härlighet. Det är nästan lite sådär julafton-pirrigt i magen faktiskt.

Men helgens absoluta höjdpunkt får man nog ändå säga kommer imorgon. Om nästan exakt ett dygn (24 timmar, 13 minuter). Då är det nämligen....Vinterstudiopremiär !!! Äntligen och till sist är mina lördag- och söndagmornar i säkerhet igen. Det har varit ett långt uppehåll.

Så det blir brunch i soffan med min skidåkningsnörd-kompis Klara och jag har en känsla av att det blir hur fint som helst. Se till att inte missa det! http://svt.se/vinterstudion

Och nej, alltså, jag har inte tagit nån konstig postivitetsdrog och nej jag har inte läst nån självhjälpsbok och hittat mig själv, men det mesta som händer just nu är faktiskt trevliga saker. Kanske borde man se till att det är så oftare, liksom ta upp almanackan och stryka allt som inte är kul. Jag vet nog var jag skulle börja. Åttonde december, nationellt prov i matte och nervsammanbrott. Sedan kanske tjugoåttonde januari, min sista idrottslektion nånsin, bara för att det kommer vara så sorgligt, och om jag inte gör den så kommer den liksom att finnas kvar. Femtonde april, sista ansökningsdag till högskolan. Bara för att det var ganska jävligt att tänka på, liksom.

paint with all the colours of the wind.

Sitter och lyssnar på Disney, småsjunger med och funderar på vad jag ska göra med resten av kvällen. Idag har jag gett mig själv träningsförbud, eftersom jag ska springa tre tävlingar, spela en match och döma en annan i helgen. Laddar men blir rastlös samtidigt. Undrar om jag glömt packa något. Eller, snarare vad jag glömt packa. Hoppas Sofia packar dubbelt av allt, hon måste ju ändå ta sitt ansvar som min extra-mamma.

Om exakt en månad från nu blir jag 18. Det är till och med bara en månad minus en halvtimma, frö jag är född runt sju på kvällen. Jag har en månad kvar av min barndom, i lagens mening. Tragiskt? Kanske. Fast jag planerar nog att fortsätta min barndom ett tag till, hela livet typ. Det är så tråkigt med människor som växer upp och glömmer bort vilka de är. Och faktiskt känns det som om alla andra har varit 18 väldigt länge och jag är den som liksom är kvar. Det ska bli skönt att hinna ikapp.

Men så finns ju problemet med att folk förväntar sig att man ska vilja ha viktiga och vuxna presenter på sin viktiga och vuxna myndighetsdag. Inte så svårt tänker man. Klart man vill ha saker. Fast....jag vill ju inte det. Har ingen aning om i fall jag vill ha något. Jag satt faktiskt på tåget idag, tog upp anteckningssidorna i min almanacka (där jag skriver ned allt som helt enkelt inte hade nån annanstans att skrivas ned på) och min rosa penna och skulle skriva ned det jag kom på. Tänkte att det är bra om jag har något att säga. Men det kom ingenting. Det enda jag kunde komma på var saker som inte riktigt hör hemma på en önskelista. Som en bra högskoleutbildning.

Ett körkort.

Ett bra svar på frågan "vad ska du göra efter gymnasiet"?

Minst sex extra timmar på varje dygn, så att jag hinner göra fler saker jag behöver, när jag använt all tid till saker jag vill och mer tid till saker jag vill, när jag använt all tid till saker jag behöver.

Muskler på överkroppen.

Några kramar, för det är ganska kallt och jag borde inte tänka så mycket.

Bäst att bara önska sig en halsduk och hoppas på det bästa.

and the bible didn't mention us.

Lyssnar på sentimentala Emil Jensen-låtar på spotify och gör mitt bästa för att torka. Man brukar ju säga att det regnar från sidan på västkusten, men det var längesen jag varit med om ett så bestämt och icke-bildligt horisontellt skyfall. Nu har jag i alla fall gömt mig i en fleecetröja och det dröjer ett tag innan jag planerar att komma ut.

På min Ikea-whiteboard bredvid skrivbordet har jag skrivit upp sex duktiga plugg-saker. Den enda egentliga anledningen till att de står där är att jag ska kunna ta en annan penna och stryka över dem när jag har gjort dem klart. Tyvärr förutsätter det att jag gör dem överhuvudtaget...Jag har mest motivation till att somna i soffan framför en film just nu.

Jobbade några timmar idag och det var konstigt att vara bland så många saker som kändes så somriga, fast det inte är sommar. Så är det läskigt hur bra man kommer ihåg saker också. Överinlärning heter det, har jag lärt mig i körskoleboken. När man kan någonting så bra att det kan gå jättelång tid innan man gör det nästa gång och ändå vet man precis hur man ska göra. Jag har någonsorts inlärd reflex för hur man bär tvättkorgar, får plats med hela lunchdisken i maskinen och handlar exakt 4 kg potatis.

Vet inte vad jag ska göra ikväll. Sitter och vrider lite på mig på skrivbordsstolen och väntar på att mamma ska komma hem så att hon kan bestämma för mig. Jag borde verkligen gå en kurs i att fatta beslut om enkla saker, för jag har allvarliga problem varje gång det är såhär. Kan inte någon anordna en sån? Får man öva på typ...yoghurtsmaker och olika pass på gymet, skulle det passa mig perfekt.

håll om mig, vi är någon annanstans...