nu i september, börjar en annan typ av vår.

Det finns en grupp på facebook som heter "Alla vi som tycker att matte-boken kan växa upp och lösa sina egna problem". Jag känner att jag aldrig varit en mer sympatiserande medlem än just nu. Bokstäver och siffror hoppar ut ur sidorna och hånskrattar åt mig och jag vill helst av allt bara gå ut i höstsolen. Det är varmt i mitt kök.

Idag har jag fyra och en halv dag kvar att bo i det här huset. Det blir en halv dag eftersom det känns bättre att räkna att halva den här dagen redan gått. Vill man göra en mer moralisk beräkning kan man också räkna bort halva söndagen, eftersom jag ska spela träningsmatch i ingenstans då och antagligen spendera hela min vakna tid i för stora innebandyshorts och höga strumpor. Oavsett så är fyra och en halv dag kort tid. Jag har inte packat en enda sak. Dåligt. Jag är inte stressad över det. Bra. Snart är jag lika mycket stadsbo (så mycket stad som Kungsbacka någonsin kommer att bli) som alla ni andra. Funderar på att ta systemkameran och gå ut och ta lite bilder, för att säga hejdå till skogen. Så kan min första inredningsdetalj i det nya huset bli ett collage av svampbilder.